Så var det dags igen!
Den 26 april åker jag till Thailand igen för att träffa Mai. Vi har varit ifrån varann i 2 månader nu och Migrationsverket verkar inte ha bråttom med att utfärda 2 års VISA. Jag ska ringa myndigheten i veckan och försöka skynda på ärendet. Förhoppningsvis kan Mai åka med mig hem den 14 maj.
Jag har det mesta vad avser kläder och skor i Thailand och kan åka ned med tom resväska, Trodde ni på det? Nä, så är det inte.
Palmolive tvål med speciell kokosnöts-/honungsdoft är populär och finns inte att köpa i Thailand så 10 förpackningar á 500 gram gör bara det 5 kilo. Tillkommer godis, choklad och 1 kg pistaschnötter. För att överraska Mai har jag beställt tre linnen/T-shirts från Ellos postorder som jag hoppas att hon uppskattar.
Digitala termometrar från Clas Ohlson ska med. Fanns inte att köpa i vanliga affärer. Det är väl förmodligen ointressant om det är 33 eller 40 grader varmt på eftermiddagarna. Om det är under 25 plusgrader fryser jag säger Mai. Stackars flickvän som måste vistas i Sverige med mig, men hon fixade faktiskt 20 minus i vintras. Vi köpte nya fodrade vinterkläder senast jag var i Thailand som nu väntar i garderoben på flickvän och nästa istid.
Ni som läste den förra bloggen minns kanske att Mai o jag höll på att lämna jordelivet efter att pappa Banjong torrkokat och rökbelagt huset. Nu följer 6 brandvarnare med som ska installeras i huset.
Coca Cola glasen som jag samlat från McDonalds under senaste sommaren excesser i hamburgermenyer följer också med till byn Tung Bua Ngam där vatten och starkdrycker serveras i plåt- o plastmuggar. Glas att dricka ur är sällsynt i fattiga thaifamiljer. Jag tar nog med ett par snapsglasglas också för det ser bedrövligt ut att byns festprissar sitter och dricker "livets vatten" dvs whiskey ur plastmuggar.
Ovan lite av det som ska med till Thailand ligger utlagt på gästsängen.
Det känns konstigt att åka ner till familjen på nytt. Mais familj och släkt i byn och i Hua Hin totalt uppåt 100 personer blev helt plötsligt min familj också. Flera släktingar har visat sig och skickat hälsningar när Mai och jag Skype:at. Jodå Skype fungerar alldeles utmärkt i Hua Hin där det finns bredband men i byn fungerar det inte.
Mai har hittat ett internetcafé i den närbelägna tätorten Krok Sombon och där kanske jag kan uppdatera den här bloggen emellanåt.
Mitt tidigare SIM-kort har förkommit och Mai har därför införskaffat ett nytt telefonnummer åt mig. Slå mig gärna en signal eller skicka ett sms till +66 847 544 594 från den 27 april.
Hejdå till vi hörs nästa gång!
Jag har det mesta vad avser kläder och skor i Thailand och kan åka ned med tom resväska, Trodde ni på det? Nä, så är det inte.
Palmolive tvål med speciell kokosnöts-/honungsdoft är populär och finns inte att köpa i Thailand så 10 förpackningar á 500 gram gör bara det 5 kilo. Tillkommer godis, choklad och 1 kg pistaschnötter. För att överraska Mai har jag beställt tre linnen/T-shirts från Ellos postorder som jag hoppas att hon uppskattar.
Digitala termometrar från Clas Ohlson ska med. Fanns inte att köpa i vanliga affärer. Det är väl förmodligen ointressant om det är 33 eller 40 grader varmt på eftermiddagarna. Om det är under 25 plusgrader fryser jag säger Mai. Stackars flickvän som måste vistas i Sverige med mig, men hon fixade faktiskt 20 minus i vintras. Vi köpte nya fodrade vinterkläder senast jag var i Thailand som nu väntar i garderoben på flickvän och nästa istid.
Ni som läste den förra bloggen minns kanske att Mai o jag höll på att lämna jordelivet efter att pappa Banjong torrkokat och rökbelagt huset. Nu följer 6 brandvarnare med som ska installeras i huset.
Coca Cola glasen som jag samlat från McDonalds under senaste sommaren excesser i hamburgermenyer följer också med till byn Tung Bua Ngam där vatten och starkdrycker serveras i plåt- o plastmuggar. Glas att dricka ur är sällsynt i fattiga thaifamiljer. Jag tar nog med ett par snapsglasglas också för det ser bedrövligt ut att byns festprissar sitter och dricker "livets vatten" dvs whiskey ur plastmuggar.
Ovan lite av det som ska med till Thailand ligger utlagt på gästsängen.
Det känns konstigt att åka ner till familjen på nytt. Mais familj och släkt i byn och i Hua Hin totalt uppåt 100 personer blev helt plötsligt min familj också. Flera släktingar har visat sig och skickat hälsningar när Mai och jag Skype:at. Jodå Skype fungerar alldeles utmärkt i Hua Hin där det finns bredband men i byn fungerar det inte.
Mai har hittat ett internetcafé i den närbelägna tätorten Krok Sombon och där kanske jag kan uppdatera den här bloggen emellanåt.
Mitt tidigare SIM-kort har förkommit och Mai har därför införskaffat ett nytt telefonnummer åt mig. Slå mig gärna en signal eller skicka ett sms till +66 847 544 594 från den 27 april.
Hejdå till vi hörs nästa gång!
Kommentarer
Trackback
